Byske 4-ever!

 

Jag var inte helt säker på att beslutet om att spendera hela sommaren i Norrland var så smart, men redan när jag satt på planet kände jag att det skulle bli grymt! Har installerat mig i gäststugan på gården, kollat in mina kollegor på ICA (ja jag har tagit tillbaka mitt gamla sommarjobb!), sprungit intervaller, satt upp parasollen, skruvat trall och ätit grillat kött. Norrland är SÅ himla rätt just nu!

Jag fick betala för övervikt på flyget... Kan för mitt liv inte fatta varför. Tio par skor ingår väl i basutbudet??

Jag har alltså flytt fältet för att fokusera på träning, C-körkorts-tagning (om jag inte lyckas så har ni inte hört nåt om det), jobb och själavård. Hittils känns det så galet rätt att jag spritter!

Ok, ok jag inser också att jag måste ge det mer än typ en dag innan jag avlägger dom, men det är en sjuuukt bra början. Jag ska gå där bland russin och mellanmöjlk och påta om dagarna, träna som ett odjur på kvällarna, köra lastbil på helgerna och däremellan trycka magen full av grillat. Vad?! What I ask ya, kan gå fel??


Asså jag vill inte verka arrogant på nåt vis, men det kan vara så att jag är smartast i världen:

TRX hemmagym 2117 Kr
Furuögrunds brandkårsgym 150 kr

= AWESOME!! :D



//Carin - Norrland 4-ever

Ordningstanten har talat

Är det ok att spendera en hel förmiddag på att hitta den perfekta förvaringen för badrumsskåpet??Jag tror detta personlighetsdrag är en relik från när jag var liten, ett arv som gått i rakt nedstigande led. Då älskade jag att gå in i vad jag och mamma kallar för "Pickel-affärer" Affärer med en massa små söta grejer uppradade i arméer av färgkooridnation och nytta. 

Fortfarande blir jag fullkomligt uppslukad av att få gå omkring bland praktiska burkar, fina paketsnören och stapelbara lådor. Swanströms, Lagerhaus, Granit, Ordning och Reda och till och med Hemtex är butiker jag kan spendera lång tid i. Organisations-orgie!

//Carin, nörd och stolt

När år av hjärnbry släpper.

Nej ikväll är jag sannerligen inte vacker. Jag har just skalat av mig själv från köksgolvet där jag hamnade efter ett mycket förlösande samtal från Sofiahemmet. 

Många av er vet att jag sedan länge har haft problem med mina höfter. Jag har skickats fram och tillbaka i en ändlös rad av olika experter. Dom har så turats om att gissa hej vilt åt olika håll och ingen har kommit med något mer konkret än vad jag har kunnat googla mig till. "Vila och ta en Alvedon" är det mest frekventa rådet jag har fått och om jag ska vara ärlig så är jag inte särskilt imponerad av det rådet. Efter alla år av att ha blivit bollad mellan "experter" har jag lärt mig att det är vad de säger när de vill undvika att säga "Ärligt, talat jag har ingen aning om vad som är fel på dig, trots att jag har sju års utbildning"

I våras gjorde jag vad varje 80-talist gör bäst och gav mig fan på att jag skulle googla skiten ur skiten. Och det resulterade i att jag hittade vad som så långt var det närmaste ett resultat jag någonsin kommit (lite skämskudde på sju års utbildning kan man tycka). Jag hade hittat något som jänkarna kallar för Femoral Anterior Glide Syndrome, lite snyggt översatt betyder det att huvudet i höften glider framåt i leden vid rörelse och skapar smärta. Jag köpte till och med en 400 sidor tjock medicinsk facklitteratur på engelska om syndromet (vilken jag såklart lusläste). Jag ska inte gå in på detaljer men detta verkade stämma så på pricken in på vad jag upplevde att jag bara exploderade av känslor. Till största del av lättnad över att ÄNTLIGEN kanske ha ett svar på vad som pågår. Det okända är så mycket mer skrämmande än att veta sanningen. 

Ikväll efter ett samtal med min nya hjälte från Sofiahemmet Dr. Bengt Gustavsson har jag fått veta att jag med mycket liten felmarginal hade googlat mig till huvudet på spiken. Det heter tydligen Dysplasi på svenska och betyder i korta drag att höftskålen inte växt till sig ordentligt och blivit för grund. Detta medför att höftkulan glider runt för mycket i leden - Glide syndrome. 

Vad är nu resultatet av detta? Ja först och främst en hysterisk känslostorm och gråtattack av lättnad med en timmes huserade på köksgolvet som följd. Herregud va skönt att slippa det berget på mina axlar! Mitt måtto är nu: "Stop stretching!" (Nej tio år av dans och stretch har väl inte hjälpt). Dr Bengt har ordinerat, och jag citerar: "Träning!" Ja tack! I can do that!!

Nu ska jag inte sträcka ut en bit av min kropp nånsin igen och istället jobba stenhårt målinriktat på att bygga upp en hel armé av monstermuskler runt mina leder.

On guard god damn it! //Carin

Coffies!

Ni vet hur man alltid hittar saker att göra när man sitter hemma och ska jobba. Alltid är det nån disk som ska diskas, nån tvätt som ska tvättas eller nåt Sega Megadrive som ska spelas, och så får man inget gjort förrän klockan är åtta och man MÅSTE kolla på Sveriges Mästerkock. Case closed. 

Många frilansande mediatöntar och tentaskrivande plugghästar löser det här med att sätta sig på ett café, ta en kopp kaffe och sedan gnälla över osköna stolar och dåligt WiFi. 

Coffies på Östgötagatan (krypavstånd från mig) har löst problemet! Ett Office, där man kan få sin coffee med en bra arbetsstol, ett eluttag på bordet, grymt WiFi och känslan av att man har arbetskamrater. L.O.V.E it!!

//Carin -får saker gjorda.

Ett stycke liv eftersökes!

Här om dagen sprang jag på en av tjejerna som jobbar på Sats på stan. Hon hälsar och vi blir stående ett tag. Då inser jag att hon pratar med mig som om vi känner varandra! Dessutom,  förutom Linda och mamma så är Jocke, min tränare, den person som jag träffar mest frekvent i mitt liv! Bland killarna toppar han listan. STÖRT! Jag måste på riktigt byta center och sparka min tränare ett tag. Varför har jag inte ett liv?! 

Ja, asså när det kommer till kritan vet jag ju varför jag inte har ett liv. Vet inte ens om jag vill ha ett liv. Till och från livar jag på helgerna och det är bara en massa elände. Tar typ tre dagar innan man kommer tillbaka från livet och kan börja icke-leva igen. Egentligen är det inrutade icke-livet rätt najs. Men det är ändå helt stört att personalen på Sats börjar räkna mig som en inventarie och att Jocke är den man som träffar mig oftast. Blä!

//Carin, en lätt ambivalent icke-levare.

Back to the roots!

Ibland undrar jag om livet behagar att skoja med mig. Jag har just avslutat ett samtal med butikschefen på ICA Laxen i Byske. Det ser ut som att jag får tillbaka mitt gamla sommarjobb som butiksbiträde på ICA. Ett jobb jag lämnade för 15 år sedan. Nu är jag tillbaka på ruta ett och har aldrig varit nöjdare!

Planen är att jag ska ta en sommar i Norrland och där se till att fixa mig ett C-körkort. Men det är ju inte fullkomligt gratis att leva, cashen måste ju in och vad kan passa bättre än kombon -övningsköra och sommarjobba på ICA??

Ser ni inte drömscenariot framför er??: Fasta tider, fast lön, samma jäkla ställe att gå till varje dag, det enkla livet, planerad framtid, bra mat på fasta tider, träning, åtta timmar sömn och lastbil...
Och framförallt: Ingen risk för skorpionsbett i rumpan vid toalettbesök, ingen micrad prod.mat för 95 kr, en arbetsdag är 8 timmar och inte 12, inget vrålande i lurarna hela dagarna, ingen ljussättning, inget ljudtrassel, ingen väntan på smik, inget kånkande av kranvikter i 40 graders värme. Just nu kan jag inte ens förstå varför jag drog...

...Men tro nu för guds skull inte att jag lämnar rock star livet bakom mig. Nä, jag tänker gästspela lite nu och då för att få upp pulsen igen. 

Byske 4-ever!! //Carin

P.s Jag tog personbästa i bänkpress idag! ...Bra dag :D D.s

Körkort och analblekning?

Det här med att plugga har visat sig vara en rätt engagemangkrävande, tidskrävande och pengakrävande aktivitet.

När man ska ta CE-kökort tex kostar det pengar och tid och engagemang bara för att få tillstånd att börja. En TUSING bara för körkortstillståndet. Innan man ens har sett en lastbil?!

Sen så finns det ju lite olika sätt man kan jobba på för att göra det extra jobbigt. Tex att glömma ansökningspapperna på bänken i köket alldeles för länge för att sedan inse att det bara är nån vecka kvar innan dom går ut och man får börja om från början igen (med tid, engagemang och mer pengar)! 

Men åh! NÅN ska man väl kunna hitta på kort varsel som kan kladda ner lite siffror på ett läkarintyg till transportstyrelsen. Tillslut hittar jag ett ställe på Östermalm som hade en tid imorgon. Här ska tilläggas att alla andra hade fullt till mitten av jan. Jag ska få träffa Svetlana... som dessutom sysslar med laser-palstikoperationer och herpes behandlingar... Är det bara jag som känner en viss osäkerhet?

"Gör en läkarundersökning för CE-kort och få en ny överläpp på köpet - Leverans innan jul!"

Det är ju som stulet! Vem kan tacka nej!? //C

Det händer saker

Kastade massa kläder i tvätten efter vistelsen i Revinge och grävde igenom min garderob. Man kan säga att det är en viss skillnad sedan jag började min brandresa, och då har jag inte loosat många kilon alls! Älskad omstrukturering! 

Nackdelen är att en helt ny garderob måste inhandlas. Vilket skrapar lite på studentkassan. Phu! Men är oväntat mycket pepp ändå! Jag är även i total brist på finkläder och vardagskläder som inte innefattar nån form av NIKE-logga. Jag lever och lär i träningskläder och jag är så s-tans less på det!

Butiker och kaffe-stops, håll i hatten idag!

//Carin

The Dog Whisperer-kris!

När dom la ner det analoga TVnätet var min tanke: "Dra ut på det så länge som möjligt så löser det sig säkert" Och det gjorde det! Om man tycker att ettan, tvåa och fyran är det enda man behöver.
Det var en underlig känsla av frihet att slippa se tex Paradise hotel och Ullared swisha förbi i zappningen. Även Lyxfällan var jag villig att ge upp. Men igår kom chocken. Jag insåg att jag inte längre kan se The Dog Whisperer. Måttet var rågat.
Nu måste jag böja mig för konsumtionssamhället och uppdatera min TVstation från 80talet.
Cesar Milan, jag kan inte leva utan dig!





P.s Man borde verkligen se över lika rösträtt med tanke på att Ullared fick över miljonen tittare på första programmet D.s

Hail to the thaikiosk!

Jag kan inte understryka nog hur älskad och ibland livräddande vår kära Thaikiosk på Ringvägen är. Vi som bor i närheten vet det redan, snart vet alla stockholmare det och ni andra kan vi bara tycka synd om.

Tvättid

Det är väldigt, väldigt sällan jag faktiskt bokar en tid i tvättstugan. Jag vägrar låta mig bindas upp av sådana tråkigheter och lever mitt liv på randen av äventyr och chansar istället. Tyvärr resulterar detta ibland till oväntade underklädsutgifter eller riktigt obehagliga uppfostringsharanger från tvättidspatrullen (som med största sannolikhet bosatt sig bakom mangeln nånstans). För mig är den här formen av offentligt utskällande den mest obehagliga. Jag får liksom inte eventuell trängsel i torkrummet till att bli en sak man måste göra sig upprörd över. Men vi är väl alla olika.

Har jultomten brottom?

Ah men allvarligt, nu får dom ju ta och skärpa sig. Om vi inte korkar igen skorstenen och altandörren kommer tomten snart att knacka på lagomt efter midsommar.

Prästens lilla Lucia skulle ut och fria, ingen hade hon som körde!! TJO!

Vinnare

Har aldrig varit så less på uttrycket "Trägen vinner" som nu. Kan man inte få vinna på en gång? Eller åtminstone få veta exakt hur länge man ska vara trägen innan man vinner...
Just nu tycker jag mycket bättre om "Jag kom, jag såg, jag segrade"... Det verkar bara så mycket mer effektivt...

Basshunter

Är det bara jag som får en stark känsla av att vilja slå nån när Basshunter avbryter på Spotify?
Det är sånt här som får en att uppdatera till premium, måste vara ett taktikdrag från Spotify.

Ringvägen

Allvarligt, visst biter kemtvätt på dåliga kvällar? Jag är nästan säker...

Pojkvän

Det sämsta med att inte ha en pojkvän är att man inte har nån att kolla skräckisar med. Är sjukt sugen på att klämma två timmar splatter, eller en japansk "du-kommer-inte-sova-bra-på-två-vekcor"-film, men kan inte göra det för jag har inte nån att krypa upp mot sen...

...Ok, det kanske inte är det sämsta, men nog så störigt.

Hur man gör

Långt hår och ljusa jeans... Varför är det så svårt för killar att förstå det här? Enklare än så blir det fan inte...

Chocolate chip cookies

En av dom stora fördelarna med att vara vuxen är att man när som helst, oavsett tid på dagen, får äta kakor. Man gör som man vill. Man kan äta en kaka, man kan äta två kakor, man kan äta hela burken.

Som vuxen förstår man att även om man förstör sin aptit så är det snart en ny på väg. Det finns ingen chans att aptiterna ska ta slut.

Så ringer man mamma och förklarar att man har förstört sin aptit.

- Hej mamma!
.....
- Jag har förstört min aptit.
.....
-Kakor! *nöjd*

Blä! fy! äckel! urkedi-URK!

Vidrigaste vidrigheter! Jag öppnade min mjölpåse och hittade tre svarta små jävulska varelser som simmade runt i orgie! Plattbaggar! AHHHHHH! Fy! och USCH!

Efter en noggrann googling får jag till min lättnad veta att det inte beror på min egen äcklighet utan att dessa små gynnare enklast bärs hem direkt i handlarkassen från Hemköp.

Allt mat är kastad, skåpen är utrensade och just nu är jag i full gång med att klämma in besticklådorna och brödrosten i frysen.

Man kan tydligen utrota dessa småjävlar med ihärdigt städande men det tar tid, så jag slår på stora kriget och ringer ghostbusters!
Imorn kommer det hit en snubbe i (vad jag allra minst förväntar mig) en gul rymddräkt och blåser skiten ur dom! MOAHAHA!