Nyheter lajv från gymmet

Jag tog just storstadsmodellens krav för benböj!!! Nu ligger jag på golvet vid min skivstång, gråter inombords av lycka, tittar på vikterna och har svårt att tro på det som just har hänt. Benböjen har varit en oro för mig. "Är det ens möjligt?"-har snurrat runt i mitt huvud. Idag fick jag svaret! Att vilja är att kunna!! Det är inte så mycket att jag tog nya nivåer utan mer känslan av att den som sår får skörda. Jag tog ett enormt steg mot min dröm idag och jag har inte ord för det. Bara tårar. Herregud! Jag sitter på allvar och grinar på golvet på SATS. Det är tur att jag redan gjort bort mig så mycket att ingen längre blir förvånad :)

//Carin

Topp 3 det jobbigaste jag gjort!

En vecka till på brandskolan och det var dags för den beryktade belastningsövningen. Det sägs vara utbildningens tuffaste fys-test och går kort och gått ut på att lära sig förstå ens fysiska gräns och hur kroppen signalerar när det är dags att avbryta insatsen. TUNGT fysiskt arbete i HÖG värme ...Och nu menar jag inte- "Vi skulle ha haft en AC"-kind of hot... Nu menar jag "Varför står jag med gasbrännaren rätt i ansiktet?!"- kind of hot! Min plan var att om möjligt lägga kräket utanför masken och försöka komma ut levande på andra sidan... Svårare än så kom jag fram till att det nog inte var =).

Jag var rätt nöjd över mitt kost-intags-upplägg. Tillräckligt mycket energi för att kunna dra runt ett dödspass på ca 15-20 min men ändå inte FÖR äckligt ifall allt skulle landa i masken. Vi fick väga oss innan och efter insatsen och inget vattenintag mellan invägningarna. Detta för att vi skulle få en känsla av hur mycket vatten man gör av med på en sådan insats... 

Jag vet inte vad som var värst. Den extrema hettan kändes som en brännmärkning av boskap mot mina axlar, värken i mina händer strålade som blixtar, lungorna spändes ut till max i varje andetag och ändå fick jag inte nog luft, hjärnan kokade och tankarna sprang i cirklar. När jag tog dom sista stegen i trapphuset kändes varje steg som ett berg att bestiga. Jag slog axlarna från vägg till vägg och fick 50 kg vattendunk över mig när det inte längre gick att stå upp. Det var då jag bröt. Ambulansen hade redan hämtat en klasskamrat till mig och jag beslöt mig för att dom inte skulle behöva vända om. LÄTT topp tre av det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv!! 

Jag tappade bara 0,6 kg vatten. Lite förvånansvärt men jaha, ibland fattar man inte... 

Jag ser fram emot att komma hem snart och det första jag ska göra är att ta tag i träningen. HUR peppad som helst på att bära, bända, släpa, pressa, lyfta, dra och kötta tills belastningsövningen kommer gömma sig i en vrå av skam!! :D

Välkommen till livet som brandman!! 

Att bestiga berg är egentligen bara en fråga om vilja. Glöm aldrig att varje steg du tar ska föra dig närmare din dröm! 

//Carin

Aj aj aj!

Jag har ett rätt starkt liniment - Linnex. Kan varmt
rekommenderas för alla typer av självskadebeteende!

Jag har ont, skitont!! Här skulle jag kunna svänga mig med en massa snygga ord för muskler på latin men det räcker med att säga att jag har ont i hela j*kla bröstryggen, med tillhörande antagonister till bröstmuskler. 

Min naprapat (Patrik på Backbone, som är bäst i världen!) använde igår orden "Näst intill övertränad" Jag hatar det ordet! Vem kom på det eg? Skitskalle! Han hintade också om att det finns förträffliga böcker om vila och återhämtning. Vilket jag tog som ett direkt påhopp på min person...

...Nä men på riktigt, jag har insett att jag måste vila mellan varven, att Patrik förmodligen hade rätt från början. Nu kommer jag till frågan: "Hur gör man det då?" På riktigt, jag vet inte hur man gör?? Det kan låta fånigt men jag fattar faktiskt inte. Ska man på allvar då ligga på soffan och sitta vid bord hela dagarna då?? Krävs det inte nåt mer? Alla tips på bra sidor/böcker/hemmatips om återhämtning och vila efterfrågas!

Jag ger det här två dagar.... ok MAX fyra! om det inte har löst sig då så tar jag en Ipren och skiter i det. Sitta stilla flera dagar i sträck, har aldrig hört om nåt så dumt... ;)

//Biffen - Trött på att alla andra jämt har rätt =)

Strong is the new skinny!

Strong vs Skinny

Jag fick på omvägar veta att den skolbundna klassen på brandskolan kallar mig för "Biffen". Hahaha!! Hysteriskt kul! Jag inser att det kanske inte är en komplimang för alla, men för någon som sliter dag ut och dag in med att få upp styrkan är det sannerligen en komplimang! "YES! det ger resultat!"

Det har knappast undgått någon att träning har blivit en stor del i mitt liv och detta har definitivt påverkat mitt utseende. För det mesta får jag komplimanger! (Tack för all fin pepp!!), men som oftast följs komplimangen upp med "...men det får inte bli för mycket muskler" Jag finner denna kommentar något provocerande och i sammanhanget HELT ovidkommande. 

1. Varför i hela he***te får tjejer bara bli "lagom" starka? Vill inte vi också må så bra som möjligt??

2. Det handlar INTE om hur det ser ut! Det handlar om att bli stark, klara av uppgiften och framför allt må bra!

Varför är mer än "lagom" muskler så provocerande? För mig låter det som att säga att vi bara vill ha lagom mycket demokrati. Eller att vi bara vill ha lite kul. Vill inte dom flesta ha så mycket demokrati och så roligt som möjligt?? Men icke! Mellanmjölkens land har talat. Här gillar vi lagom.

Ja! Jag fattar att alla inte tycker att allt är snyggt. Jag tycker inte heller att alla kroppsformer är snygga, dvs enligt MITT tycke. Men att tjejer kan bli "för starka" är helt galet. Den nya träningsvågen är ett stort steg framåt för alla kvinnor och skitkommentarer som att det inte SER snyggt ut kan vi bespara oss.
Personligen tycker jag att tjejen till vänster på bilden (Crossfit-atleten Camille Leblanc-Bazinet) ser betydligt bättre ut än supermodellen till höger. Tyck som du vill, men glöm inte bort att reflektera över vad det betyder.

Mer muskler åt folket!! //Biffen
(Haha! garvar fortfarande över mitt nya smeknamn)

Bänkpress Aussie-style!

Jag vet det är typ jordens sämsta selfie

Väl tillbaka på känd mark på Sats Medis gav jag mig på bänkpressen igen. Min nya Lover som jag träffar i alla fall två gånger i veckan. Gav mig på att reppa på 50 kg och det gick helt ok. Träffade en supertrevlig Australienare som hjälpte mig och passade lite. Visade sig att han jobbar som PT och att hans bror tävlar i bänkpress, så han hade massa smarta tips. Tänk att små detaljer kan flytta så många kilo så många gånger extra! Flytta tåsserna några centimeter längre in och pressa hälarna ner mot backen! Helt frälst!!

Han hade sett mig i gymmet tidigare och gav mig lite tips på mina benböj också. Mycket smart! Så nu kör jag stenhårt Aussie-style! :D

Inte nog med att jag ser tuff ut i min väst, får dessutom
två stenhårda blåljus på höfterna att visa upp.
YOU'RE IN THE ARMY NOW! AUURGGH! ;D

Blev massa viktväst-träning idag också. Gillar att ha med mig den på gymmet. Inte bara för att det är bra träning och för att jag ser stört tuff ut i den ;) utan också för att den är en konversationsöppnare. Många som undrar hur tung den är, vart jag har köpt den och vad jag tränar för. Träffade en annan kille också som varit militär. Han hade också sett mig tidigare och vi pratade ett tag om hur det är att träna hårt och samtidigt andas ur en snorkel (andningsmask). Mycket intressant att höra hans erfarenheter. Det är rätt speciellt. Han var modig nog att erkänna att han första gångerna hade fått ren panik. Så ja, det tåls att öva på...

Jag har gått från att vara en aning ombekväm i testo-rummet (ni vet, det där rummet där dom fria vikterna bor och där det bokstavligen studsar testosteron mellan väggarna) till att känna mig som hemma och bland likasinnade...

Aussie-style!! Bra skit! 
Satsa för att vinna! Antingen så går det bra eller så går det över!! //Carin

Nytändning!!

Jag tog mitt pick och pack och åkte till Spårvagnshallarna för att träna idag. Hade fått tips från Supderduper-PT-Sara om det för att hitta ett nytt driv. Och så rätt hon hade!! Va kul det var att träna igen! Så mycket ett miljöombyte kan göra för motivationen. Lite nya människor att spana på och ett inspirerande center!

Jag tog nytt person bästa i benböj! 72,5 kg! Stört, stört nöjd!! Dessutom hade jag turen att träffa Gudrun, 60 år, som två gånger i veckan kör skiten ur sig själv tillsammans med sin PT på centret. En sann förebild!! Jag ska bli som henne när jag blir stor!

Det var kul att se hur Östermalmarna ser ut i gymmet. Det märks att det finns pengar! :P Inte bara till att avlöna en hel drös med personliga tränare utan även till en hel del plastikoperationer. Vältränade är dom i alla fall det måste jag ge dom. Dessutom var stämningen supertrevlig, östermalmare vet hur man peppar varandra och visar gym-vett och etikett. Arbetsklassen på söööder har nåt att se upp till där.

Spårvagnshallarna har en avdelning med klätterställning, rep, ringar, takstege och allt annat spännande man kan svinga sig i och där gick jag loss totalt!! En kille kom fram och frågade om inte jag var gymnast!? Min dag var gjord!

Tack Östermalm för ett hjärtligt mottagande av en grovarbetare.

//Carin - grovis och supernöjd i överklass-land

Brandskolan

Livräddning - brandmannagreppet på hög nivå!

Fy tusan va det är jobbigt att bryta upp dörrar! Jag har fått en nyvunnen respekt för våra inbrottstjuvar. Kommer dom sig in utan att ha dragit sönder både liv och lem först är dom värda min Ipad. 
Det är först när man reser till Spanien som man verkligen förstår varför man har pluggat spanska och det är först när man ska bryta sin in genom en säkerhetsdörr som man fattar vad man egentligen ska ha marklyften till! Polletten har trillat ner!

Coopertestet gick väl som förväntat rätt kasst! Jag tog mig runt på stadiga 12km/h hela vägen. Well, första halvan gick väl ganska mycket snabbare och andra halvan rätt mycket saktare, men om man slår ut det. Tror jag skulle vinna massor på att lära mig lägga upp loppet lite bättre... Jag kom inte sist iallafall. Det var skönt. Men misströsta inte! Allt är enligt planerna! Jag går på kondisträningen nästa termin och då kommer det hända grejer! Nästan skönt att jag fick en så kass tid, nu kan jag se fram emot utvecklingen från dödsriket när jag väl börjar springa! :D

När vi gick in i gymmet för styrketesten fick jag min revansch! Varenda uppoffring har varit mödan värd!!

Utdrag:
Rodd 500m 1:52 min
Bänkpress 30 kg (50takt): 23 reps
Stående längdhopp: 200 cm
Haklyft 15kg (60-takt): 31 reps
Brutalbänk: 24 reps
Handpress: Otäkt klen! (dags att jobba lite!!)

På några av testerna passerar jag som godkänd, på mer flertalet har jag en bit kvar. Dock är det rätt skönt att känna att det inte alls är så långt dit. Ljuset i tunneln finns där framme och det är inte omöjligt att ta sig dit ganska snart. Ett drygt år har jag på mig så då kommer det sitta fint! Jag har en plan och den ska ta mig till målet! Blod, svett och tårar! Det finns ingen genväg till fantastiska resultat! ...Och jag vill bara berätta att jag slog samtliga på fingrarna i brutalbänken! Obesegrad Bitch! :D

Brandgaskylning, rappilering från hög höjd, fystester, omtenta på trafikolycka, teori och massa massa annat. SJUKT bra vecka på skolan! Kroppen är rätt mör men huvet är på topp! Jag känner mig väldigt nöjd med min insats och mer motiverad och peppad än nånsin på att ta i hårdare på fysen! Nu börjar det visa sig vad jag VERKLIGEN ska ha styrkan till. Det finns inget så underbart som när kroppen visar en vart skåpet ska stå!

Nu är jag hemma på trygg mark i Stockholm igen och jag tog en sväng till gymmet. Kul att se alla gamla ansikten igen! (Varför känns det alltid som att jag har varit borta i ett år när jag har varit på skolan??)

Ställde mig på vågen på gymmet, WTF!? 57,4 kg MED kläder! Hur svårt ska det vara att hålla vikten uppe? Jag blir mobbad (med kärlek) av både lärare och kamrater på skolan för att jag äter jämt. Jag är den enda som båfflar i mig mat mitt under lektionerna för att inte bli hungrig innan lunch och ändå dessa urkassa resultat!
Har jag kämpat mig till ett hekto muskler ska jag fasiken inte förlora det av en så dum anledning som att loosa vikt. Det har jag INTE råd med.
Jag slutade för ett tag sedan med att ta kosttillskott. Jag ville testa vad det gjorde för skillnad osv, men nu får det vara slut med det! Jag kan uppenbarligen inte hålla vikten uppe och ärligt talat är jag rätt less på att koka 3500 ägg om dagen för att få i mig tillräckligt med protein. Proteinpulver here I come!

Den mätta dagen är aldrig störst. Den bästa dagen är den av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd.
Bryt upp, bryt upp. Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr!

//Carin - BrutalBitch!

Arbetsrelaterad träning

Det tjatas mycket om arbetsrelaterade tester och träning inom räddningstjänsten. Detta för att träning och tester ska vara anpassade till den faktiska arbetsuppgiften. De som förespråkar arbetsrelaterat utgår ofta från tesen: "Du blir bra på det du gör" och det är inte ovanligt att samma grupp starkt ifrågasätter bänkpress och innebandymatcher som effektiv träning för brandmannens fysiska förmåga.

Jag försöker sprida ut skurarna och variera styrka, kondis, psyke och arbetsrelaterat. Min egen tes är: "Träna ALLT och bli bra på ALLT! Lämna inget åt slumpen!" :D
Idag tar jag arbetsrelaterad träning på orden och kör två stenhårda utryckningspass.

Förmiddag:
Förutsättning: Trapphus Kocksg. 40, 5 vån.
Liknelse: Inträngning trapphus
Uppvärmning: 2 trapphusintervaller i lätt jogg utan stopp.
Pass:10 trapphusintervaller med 25 kg viktväst och andningsmask. 
Nedvarvning: Skiter i vilket och lägger mig på golvet och flåsar istället ;)

Eftermiddag:
Förutsättning: Gym, rullband
Liknelse: Inträngning trapphus, terrängarbete eller liknande.
Uppvärmning: Rullband 5,6 km/h 14% lutning utan utrustning 8 min.
Pass: 3 Rullbandsintervaller 5,6 km/h på olika graders lutning med 25 kg viktväst och andningsmask + Trappintervaller med 25 kg viktväst, andningsmask och 2 st slangkorgar á 10 kg st. Antal intervaller: To fail.
Nedvarvning: (Skulle gissa att jag skiter i vilket här också, men kan väl skriva "promenad hem" för sakens skull).

Träningsformens fördel: Arbetsrelaterat. Mycket likt en faktisk insats (minus stress, värme och psykbrytspåslag) 
Träningsformens nackel: Det kommer göra MYCKET ONT! och skämsfaktor inför grannar och gymkompisar.

Andningsmasken kan verka lite overkill jag vet, men jag vill ha den av fem anledningar: 
1. Vänja kroppen vid att andas ur en snorkel under fysisk aktivitet
2. Vänja mig vid att NEJ det är inte bekvämt att rökdyka   
3. Höja kraven på hjärta och lungor i gasutbytet
4. Men framför allt vill jag göra ett test: Utvärdering av fenomenet koldioxidpåslag, känsla och hantering av detta.

Det var under en av utryckningarna tillsammans med Stockholm Brinner och Solna brandförsvar som jag vid ett tillfälle drabbades av vad jag då uppfattade som en panikattak med hjärtklappning i ett rökfyllt trapphus. Med lite erfarenhet har jag förstått att det jag uppfattade som en mycket oväntad panikattack i fakta inte var det utan ett koldioxidpåslag. Jag var ovan av att andas i mask och fick inte i mig tillräckligt med syre. Detta kompenserade kroppen med förhöjd hjärtfrekvens. En mycket ovärd situation att hamna i när det gäller, så därför tränar jag med andningsmask idag. Återstår att se om jag lyckas återskapa detta obehagliga tillstånd. ...Kanske borde ha med mig nån form av safety line, nån som vaktar på mig lite ifall man skulle svimma... Tåls att fundera på... 

Förmiddagens pass är avklarat och lunchen uppäten. Om sanningen ska fram är jag helt jäkla skräckslagen inför mitt eget eftermiddagsupplägg men bra form har sällan byggts upp ur feghet och jag väljer att peta tårna utanför min egen comfort zone. Gör det bara!

Antingen så går det bra.... eller så går det över... //Carin

När år av hjärnbry släpper.

Nej ikväll är jag sannerligen inte vacker. Jag har just skalat av mig själv från köksgolvet där jag hamnade efter ett mycket förlösande samtal från Sofiahemmet. 

Många av er vet att jag sedan länge har haft problem med mina höfter. Jag har skickats fram och tillbaka i en ändlös rad av olika experter. Dom har så turats om att gissa hej vilt åt olika håll och ingen har kommit med något mer konkret än vad jag har kunnat googla mig till. "Vila och ta en Alvedon" är det mest frekventa rådet jag har fått och om jag ska vara ärlig så är jag inte särskilt imponerad av det rådet. Efter alla år av att ha blivit bollad mellan "experter" har jag lärt mig att det är vad de säger när de vill undvika att säga "Ärligt, talat jag har ingen aning om vad som är fel på dig, trots att jag har sju års utbildning"

I våras gjorde jag vad varje 80-talist gör bäst och gav mig fan på att jag skulle googla skiten ur skiten. Och det resulterade i att jag hittade vad som så långt var det närmaste ett resultat jag någonsin kommit (lite skämskudde på sju års utbildning kan man tycka). Jag hade hittat något som jänkarna kallar för Femoral Anterior Glide Syndrome, lite snyggt översatt betyder det att huvudet i höften glider framåt i leden vid rörelse och skapar smärta. Jag köpte till och med en 400 sidor tjock medicinsk facklitteratur på engelska om syndromet (vilken jag såklart lusläste). Jag ska inte gå in på detaljer men detta verkade stämma så på pricken in på vad jag upplevde att jag bara exploderade av känslor. Till största del av lättnad över att ÄNTLIGEN kanske ha ett svar på vad som pågår. Det okända är så mycket mer skrämmande än att veta sanningen. 

Ikväll efter ett samtal med min nya hjälte från Sofiahemmet Dr. Bengt Gustavsson har jag fått veta att jag med mycket liten felmarginal hade googlat mig till huvudet på spiken. Det heter tydligen Dysplasi på svenska och betyder i korta drag att höftskålen inte växt till sig ordentligt och blivit för grund. Detta medför att höftkulan glider runt för mycket i leden - Glide syndrome. 

Vad är nu resultatet av detta? Ja först och främst en hysterisk känslostorm och gråtattack av lättnad med en timmes huserade på köksgolvet som följd. Herregud va skönt att slippa det berget på mina axlar! Mitt måtto är nu: "Stop stretching!" (Nej tio år av dans och stretch har väl inte hjälpt). Dr Bengt har ordinerat, och jag citerar: "Träning!" Ja tack! I can do that!!

Nu ska jag inte sträcka ut en bit av min kropp nånsin igen och istället jobba stenhårt målinriktat på att bygga upp en hel armé av monstermuskler runt mina leder.

On guard god damn it! //Carin

Den fruktade bänkpressen

Jag har ett väldigt ambivalent förhållande till bänkpress. Säga vad man vill om bänkpressens fördelar kontra nackdelar och funktionalitetens varande eller icke varande i denna styrketräningens klassiker, men jag måste ta den för att passera fyskraven från räddningstjänsterna.

Bänkpress är en övning som har jag slitit med, och sliter med. Jag tycker att jag har tragglat LÄNGE nu och FORTFARANDE sitter den inte klockrent. Jag får inte till det och hur jag än vänder och vrider så har jag rumpan bak och tycker inte alls att jag presterar som jag vill. Min PT måste dra sig för att lägga in tung bänkpress för att han vet att det innebär en jäkligt grinig och arg kund. Spottar, fräser, blir ihopbiten och sur. 

För den som lyfter och fortfarande inte har hittat till Styrkelabbet.se - Skämmes! Där hittade jag idag den här tabellen och en helt självklar text om att "NEJ! du kommer inte lyfta 100 kg i bänkpress inom ett år om du är kvinna! Buhu, get over yourself!"  

När jag tittar lite närmare på vad man egentligen (enligt någon form av schablon-person) kan förvänta sig för resultat efter kroppsvikt som kvinna blir jag tvärt om lite stolt över mina ynkliga lyft. Jag har gått från untrained till advanced innom loppet av ett halvår! (för den nyfikne så väger jag just över 57 kg ;).
















SLUTA jämföra dig med grabbarna, lyft tungt och ät mycket! Lägg upp en bra plan och FÖLJ den. En dröm utan en plan är bara en önskan och varje dag ska ta dig ett steg närmare ditt mål!

//Carin

Personbästa!

Idag är jag stark! Jag kände det redan när jag vaknade att det här skulle bli en bra dag. Ni vet den där känslan av att vilja ställa sig på balkongen och primalvråla "Give me anything!!"-till världen.

Ligger bra till med skolarbetet så fick lite sovmorgon och käkade mycket innan jag drog till gymmet. Det blev personbästa i overhead squat och benböj! När jag började min brandresa böjde jag med 40 kg och fick kämpa med sista repetitionerna. Nu böjer jag 70 kg! Så himla stolt! Och mer ska det bli. Jag hoppas på primalvrål från balkongen varje dag för det är så sa**ns skönt!! 

Tekniktragglade med marklyften också. Hyfsat lätta lyft med fokus på ländrygg och höft. 

 

Ta ett steg närmare ditt mål varje dag!  //Carin

Ett stycke liv eftersökes!

Här om dagen sprang jag på en av tjejerna som jobbar på Sats på stan. Hon hälsar och vi blir stående ett tag. Då inser jag att hon pratar med mig som om vi känner varandra! Dessutom,  förutom Linda och mamma så är Jocke, min tränare, den person som jag träffar mest frekvent i mitt liv! Bland killarna toppar han listan. STÖRT! Jag måste på riktigt byta center och sparka min tränare ett tag. Varför har jag inte ett liv?! 

Ja, asså när det kommer till kritan vet jag ju varför jag inte har ett liv. Vet inte ens om jag vill ha ett liv. Till och från livar jag på helgerna och det är bara en massa elände. Tar typ tre dagar innan man kommer tillbaka från livet och kan börja icke-leva igen. Egentligen är det inrutade icke-livet rätt najs. Men det är ändå helt stört att personalen på Sats börjar räkna mig som en inventarie och att Jocke är den man som träffar mig oftast. Blä!

//Carin, en lätt ambivalent icke-levare.

Vilodag

Det här med vilodagar är ruggigt knepigt. Vad innebär egentligen en vilodag? Får man tex göra lite smygarmhävningar hemma på vardagsrumsgolvet eller klänga lite i chins-stången och fortfarande kalla det vilodag? Eller har man svurit i kyrkan då??
Att tex jämna ut underskottet med en sväng till Intersport eller att ändå ta på sig träningskläderna mest för att det känns hemtamt och tryggt... Är det okey? Kan man fortfarande klassas som en fullt frisk, normalgalen människa??
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har tillsammans med rekryteringsmyndigheten pressat mig igenom en hel del olika tester, så jag vet i alla fall att jag var fullt frisk innan. Kanske borde de skicka ut nån form av kallelse på terminbasis....

//Carin

P.s  Vill bara meddela att jag dagen efter "fuck up mania"-dagen fick revansch och kickade den där sabla sjukvårdsundersökningen tillbaka till där den kom ifrån! Sällan har MSB skådat en så fläckfri patientundersökning! Självförtroende (läs övertro) välkommen tillbaka! ;D D.s

87kg Carin

Jag ska sluta gnälla om att det är så tufft att vara liten för det är fasiken inte lätt att väga åttio kilo heller!!

På nya favoritbutiken Budo & fitness hittade jag tillslut en viktväst som gick att få upp i lagom brandmansvikt (30kg). Glad i hågen ropar jag "Gu' va bra! jag tar den på en gång!" 
Där står jag sedan, på fel sida av stan med en 30 kg tung väst på axlarna. Inte så genomtänkt inser jag efter första trasiga rulltrappan.

Jag har fått en nyvunnen respekt för mina tyngre medmänniskor. Fy klåån va det brann i axlarna efter turen hem. 

Men visst är den tuff!? Vita bergen- du har fått en ny bästa kompis i kampen mot rullbandstestet!

Ingen uppoffring är för stor för dina drömmar! På med skorna och skrynkla pannan! Kööör! //Carin

Rullbands-träning

Vita bergen här på söder är som skapat för back-intervaller. För er som inte vet så är det en mördarbacke på ungefär en miljon meter rakt upp i himlen (Åtminstone så känns det så efter några intervaller) Bilden är från i somras och visar bara en bråkdel av helvetet upp till himlen. Ironiskt nog står en av Stockholms vackraste kyrkor på toppen. 

Vita bergen har alltid symboliserat sommar, rosévin, vänner, picknick, skratt och kanske till och med lite kärlek på en filt. Nu för tiden (sedan min brandresa startade) har Vita bergen en helt annan innebörd - Svett, regn, blodsmak i munnen, känslan av att kvävas, smärta som sprider sig från låren till bålen, axlar, fötter, armar, händer för att till slut täcka in hela kroppen i nån form av flämtande kramp. 

Det där sabla rullbandstestet kommer bli min död! Men jag SKA upp på hästen! Om jag så ska bära den upp för tio Vita berg först!!

 

...Over and out

Det händer saker

Kastade massa kläder i tvätten efter vistelsen i Revinge och grävde igenom min garderob. Man kan säga att det är en viss skillnad sedan jag började min brandresa, och då har jag inte loosat många kilon alls! Älskad omstrukturering! 

Nackdelen är att en helt ny garderob måste inhandlas. Vilket skrapar lite på studentkassan. Phu! Men är oväntat mycket pepp ändå! Jag är även i total brist på finkläder och vardagskläder som inte innefattar nån form av NIKE-logga. Jag lever och lär i träningskläder och jag är så s-tans less på det!

Butiker och kaffe-stops, håll i hatten idag!

//Carin

När man ger sig in i leken... får man se till att ta i!

En vecka på brandskolan tar hårdare än man tror. Igår sov jag nästan hela dagen. Med undantag för en joggingtur.

Idag däremot! Idag känner jag mig stark!! En sån dag då man kan ta sig an ALLT! Man är orubblig! En maskin! Världen kan bara tacka och ta emot en människokropp i perfektion! :D 

Det är dagar som den här som man måste komma ihåg att hylla kroppen och dess otroliga förmåga! Vilket underbart redskap! Det är inte bara det mest värdefulla verktyg du någonsin kommer att äga, det är också vår förbannade skyldighet att använda den! Så res dig upp ur soffan och hedra att du är hel och har hälsan!

"Do or do not, there is no try" - Yoda

Nakenchock på badhuset!

Erikdalsbadet är skyldig mig en baddräkt! Min gamla fina Grekland-baddräkt hade inget att sätta emot det fullkomligt radioaktiva vattnet i 50m bassängen. Blev lite paff när jag kom hem och hängde upp den här över duschstången. "WTF?! Ja, det förklarar ju en och annan blick...."

Det där badhuset är äckligt på så många sätt! Ibland önskar man att man hade dimmade simglasögon så man slapp se vad som simmar runt på botten. För att inte tala om snuskiga gubbar och äckliga omklädningsrum. Man känner sig smutsigare när man kommer ut än när man gick in. 

Med stundande simtester sprang jag iväg och köpte en ny, assnabb baddräkt! 

Detta är nog första gången i mitt liv då jag inte alls känner mig helt skräckslagen inför underklädesprovning i ett trångt bås i offentlig miljö. 
Ni vet, det där kalla ljuset som kommer rätt uppifrån och visar upp alla ens skavanker i kvadrat! Och den bleka svennebanan-huden som ter sig genomskinlig när den väller ut runt baddräktens åtsmetade rumplinjer...

Träningen gör inte bara nåt med hur man ser ut i spegeln, den gör nåt med ens huvud också. En klar bonus av allt slit för att bli apstark!!

Så, nu har jag en ny baddräkt och kan göra simtestet och söka Södertörns sommarvick med hedern i behåll!!  WHOPPA! //Carin

Protein-jägaren 

Ja, här kommer den. Instagrambilden på min mat. Men jag kunde verkligen inte hålla mig. Är så STÖRT nöjd över mitt nya mellanmål!
Hör upp nu alla protein-jägare och tränings-töntar! Hemmagjord risifrutti!! 

1 dl lätt kesälla
1 dl keso
Mixade frysta jordgubbar (eller ja, tinade, frysta jordgubbar....mixade)
á 200 kcal och fullproppat med härligt muskelprotein! 

(Jag fuskade visserligen och blandade i lite flytande honung i dom mixade jordgubbarna för att det är gott och för att få i mig lite snabba kolhydrater efter träningen)

PROVA, PROVA, PROVA!

//Carin

Injury cycle

Grinade som ett barn när jag såg det här. Jag har fått en ny förebild!! Jag ska bli brandis! NO MATTER WHAT!




//Carin