Ett stycke liv eftersökes!

Här om dagen sprang jag på en av tjejerna som jobbar på Sats på stan. Hon hälsar och vi blir stående ett tag. Då inser jag att hon pratar med mig som om vi känner varandra! Dessutom,  förutom Linda och mamma så är Jocke, min tränare, den person som jag träffar mest frekvent i mitt liv! Bland killarna toppar han listan. STÖRT! Jag måste på riktigt byta center och sparka min tränare ett tag. Varför har jag inte ett liv?! 

Ja, asså när det kommer till kritan vet jag ju varför jag inte har ett liv. Vet inte ens om jag vill ha ett liv. Till och från livar jag på helgerna och det är bara en massa elände. Tar typ tre dagar innan man kommer tillbaka från livet och kan börja icke-leva igen. Egentligen är det inrutade icke-livet rätt najs. Men det är ändå helt stört att personalen på Sats börjar räkna mig som en inventarie och att Jocke är den man som träffar mig oftast. Blä!

//Carin, en lätt ambivalent icke-levare.