Från kul till otäckt

Förut kastade man sig in i det nya, okända utan att fundera. Man hoppade på tåg som ingen visste vart eller när det skulle stanna nästa gång. Utan bekymmer och oro hoppade man till nästa äventyr.
Nu är allt annorlunda. Man tittar över kanten innan man hoppar och ibland hoppar man inte alls.
När slutade det vara kul och började vara otäckt?