Ett halvt fullt, eller ett halvt tomt glas?
En effekt av att pressa sig till toppen av sin förmåga jämt och ständigt är att mycket känslor sipprar fram. Just nu är jag inne i en "ingenting känns kul längre"-snurra och jag hör mig själv gnälla. Inte bara inför mig själv, jag gnäller högt. Jag har blivit en pessimist! En gnäll-tant! Inget är bra nog, trots att jag sliter mig fördärvad vid varje pass.
Att ständigt känna sig otillräcklig gör motivationen ganska svårtillgänglig. Och jag har ont, jätteont, överallt! Det finns inte en del av min kropp som inte ömmar och jag undrar om det är värt besväret. Vad hände med att ha kul när man tränar?
Herregud! Jag är så trött på att höra mig själv gnälla! Hur fasiken ska folk runt omkring mig stå ut? Vet inte ens varför jag gnäller, för det leder bara till att jag blir ännu mindre motiverad och okej'ar för mig själv att fega ur. Antar att jag egentligen söker nån form av bekräftelse från andra, ett kvitto på att dom fattar hur mycket jag kämpar. Men det blir inte alls effekten av gnäll, tvärt om!
Därför har jag nu bestämt mig för att glaset ska vara halvt fullt och inte halvt tomt! Med lite övning ska jag nog klara av det också!
Bear with me!!! //C
En effekt av att pressa sig till toppen av sin förmåga jämt och ständigt är att mycket känslor sipprar fram. Just nu är jag inne i en "ingenting känns kul längre"-snurra och jag hör mig själv gnälla. Inte bara inför mig själv, jag gnäller högt. Jag har blivit en pessimist! En gnäll-tant! Inget är bra nog, trots att jag sliter mig fördärvad vid varje pass.
Att ständigt känna sig otillräcklig gör motivationen ganska svårtillgänglig. Och jag har ont, jätteont, överallt! Det finns inte en del av min kropp som inte ömmar och jag undrar om det är värt besväret. Vad hände med att ha kul när man tränar?
Herregud! Jag är så trött på att höra mig själv gnälla! Hur fasiken ska folk runt omkring mig stå ut? Vet inte ens varför jag gnäller, för det leder bara till att jag blir ännu mindre motiverad och okej'ar för mig själv att fega ur. Antar att jag egentligen söker nån form av bekräftelse från andra, ett kvitto på att dom fattar hur mycket jag kämpar. Men det blir inte alls effekten av gnäll, tvärt om!
Därför har jag nu bestämt mig för att glaset ska vara halvt fullt och inte halvt tomt! Med lite övning ska jag nog klara av det också!
Bear with me!!! //C
.JPG) |
| Gymmet, mitt andra hem. |
3 kommentarer:
Efter 5 år regelbundet på gym och framförallt 1½ år med 6 pass i veckan är jag nu NÄSTAN lika stark och snabb som min kille som spelar innebandy 3ggr/mån och gymmat 10 ggr senaste året. DET ÄR FÖRJÄVLIGT! Jag borde vara mkt starkare, så jävla orättvist!
Men du och jag ska bli brandmän Carin, jag tror på oss!
Ja men exakt!! Blir lite svårt att hålla motivationen uppe när det är så. Men vi får hjälpa varandra, vi SKA som sagt bli brandisar!
Peppen på oss är total!!
http://brunettbecka.blogspot.se/
Skicka en kommentar