Jag tog just storstadsmodellens krav för benböj!!! Nu ligger jag på golvet vid min skivstång, gråter inombords av lycka, tittar på vikterna och har svårt att tro på det som just har hänt. Benböjen har varit en oro för mig. "Är det ens möjligt?"-har snurrat runt i mitt huvud. Idag fick jag svaret! Att vilja är att kunna!! Det är inte så mycket att jag tog nya nivåer utan mer känslan av att den som sår får skörda. Jag tog ett enormt steg mot min dröm idag och jag har inte ord för det. Bara tårar. Herregud! Jag sitter på allvar och grinar på golvet på SATS. Det är tur att jag redan gjort bort mig så mycket att ingen längre blir förvånad :)//Carin
1 kommentar:
FAN VA BRA CARIN!!!
Skicka en kommentar