Norrland visade sig vara allt annat än ett semesterparadis. I alla fall om man är mig. Jag har satt upp ett schema hemma med mina arbetstider och inplanerade träningspass. Det ser mer ut som när en treåring gått loss med nya tuschpennor på bordsduken än nånting annat. Jag har så smått börjat smyga igång min konditionsträning och det är exakt så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Bajs-kondition. Vad ska det vara bra för? Räcker det inte bara med att vara stark och explosiv som brandman? Har läst att det tar ca 8-9 veckor för att jobba in en ny rutin. Det är kort och gott hela sommarn det, så lagom till höstsäsongen kanske jag har vant mig vid den nya träningen. Gymmar gör jag på 360 träningscenter. Det var som att komma hem när jag steg in på 360's bakficka för nån vecka sen. Nya nivåer tar lite längre tid än förut men dom kommer.
Att flytta hem till mamma över sommaren har visat sig vara en framgång. Jag har eget hus på gården, hon jobbar, jag jobbar och däremellan ser vi till att få logistiken med bil, cykel och buss att flyta som smort. Jag hade inte kunnat ha det höga tempo som jag har den här sommaren om det inte vore för henne. Det är helt galet lyxigt att ha en frys full med färdig go-mat som passar för hård träning och hon stöttar mig när det tar emot och jag har ont. När den här kampen har nått sitt mål vet jag inte hur jag ska tacka alla som hjälper mig. Utan er hade det varit om inte omöjligt så ohyggligt mycket svårare.
På årsmötet för stugföreningen i byn tog man upp att Marta hade skaffat sig en storm trooper som klippte gräset åt henne. Jag kände ungefär likadant när mamma drog igång röjsågen och gav sig iväg på städdag i skogen med gubbarna. Det är inte alla som har en mamma som kör röjsåg istället för att komma med kaffet. Äpplet faller kanske inte så långt från trädet här i crazy-town =)
Vad gillar ni min nya uniform?? Jag är så himla stolt över den! ICA-tröja, ICA-byxor, egen penna och lådöppnarkniv. Det kallar jag bad-ass! =) En uniform i ledet för att få en annan. Glöm inte bort att uppskatta er kassörska på affärn när ni handlar! Det finns så många som drar ett hästlass i långa och många timmar varje dag för att världen ska snurra. Sopgubben, tidningsutdelaren, busschauffören, sjuksköterskan, kassörskan och många fler är vardagshjältar vi lätt glömmer bort. Ett leende och en glad hälsning kostar så lite och gör deras kamp så mycket lättare.
PUSS på er där ute!
//Carin - Storm trooper och kassörska i Crazy-town.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar