En i gänget

Solna brandförsvar. Nr. 12 Davidsson =)

Har fått en egen Brandförsvarströja! Stolt som en mor =) Det här är kanske så nära som jag nånsin kommer att komma att vara brandman. (För er som inte vet det så var det brandman jag skulle bli när jag blev stor) 

 Det är en helt sjuk känsla att få ta rygg på rökdykarna när lågorna slår upp och svart rök ligger tjock. Det går inte att ge dom tillräckligt med cred för deras jobb. Att dom sedan visar sig vara ett gäng otroligt sköna snubbar att hänga med var bara ett plus.

Här om dagen brann det i ett tåg i SJ's vagnhall. Känslan och adrenalinpåslaget när dörren på tåget öppnas och svart, tjock rök väller ut och helt slukar rökdykarGustav är obeskrivlig. "Måtte mina syreflaskor fungera nu" -är det som snurrar runt och runt i mitt huvud när jag sakta makar mig närmare för att få en episk bild på två rökdykare som försvinner in i tåget.

Det är mycket som går runt i kroppen när man får följa ett brandförsvar. Jag är så himla glad att jag fått tillfället. Inte bara det att man får insyn i en samhällstjänst som dom flesta bara tar för givet utan även för dom större frågorna som dyker upp. Det här jobbet får en sannerligen att slänga en extra tanke på liv och död. Det är äkta, brutalt och vackert på samma gång.

//Carin