I natt har ingen av oss sovit mycket. Vid tolvtiden var det dags att dra ut med bilar och båtar och leta efter en man som befarades hade hoppat från en bro. Killarna imponerar igen när dom utan att tänka ger sig ut på isen som inte bär. Efter någon timme av iskallt badande konstaterar vårt gäng ytbärgare att det förmodligen rört sig om att en man genat under bron och i själva verket aldrig varit ner på isen och sökandet avbröts. Under natten steg vi sedan upp med jämna mellanrum för att åka på automatlarm på div sjukhus. Stort pådrag men inget av larmen visade sig vara faktiska bränder.
Nu är det sista veckan och slutspurten på jobbet på Stockholm brinner. Separationsångesten är total. Kommer att sakna att få följa med brandmännen som vi lärt känna. Ett gäng galet härliga killar som verkligen tagit in oss i gruppen.
Det är mycket möjligt att det här är det roligaste jobbet jag har gjort på länge. Kommer alltid minnas när jag fick följa rökdykarna in i branden, känslan när man springer längs strandkanten med kompisarna ute på isen och när en man återupplivas efter ett hjärtstopp på Friends arena. Det är bara några av alla upplevelser som verkligen satt spår i hjärtat.
Nu hoppas vi på några episka inslag sista veckan på Solna brandstation. Livet som brandman kommer alltid vara en dröm för mig.
//C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar