Känslan av total och fullständig Epic Fail.

Idag bjuder jag på en otäckt ocensurerad, äkta gå-till-sängs-bild, med nåt som ska vara en onöjd min, men som mer ser ut som en ank-selfie.

Allt började med att jag släpade med mig en hel sjukvårdsväska in i en sjukvårdsövning för att helt och hållet skita i att använda den. KOM IGEN! Jag ska kunna det här nu. Jag kunde det ju igår. Folk som har lufthunger vill ha syrgas. Hur svårt ska det vara att minnas? Sen utförde jag någon form av löjlig medvetandegradsundersökning med att skaka lite försiktigt på patienten och sedan tro att det skulle räknas som smärtstimulans. Att ha koll på andningen och pulsen räknas INTE som en fullständig patientgenomgång! Efteråt har jag dessutom inte en aning om varför jag har gjort eller inte gjort vad jag gjort.

Sedan följer jag upp det här totala fjaskot till sjukvårdsinsats med en insats som säkerhetsansvarig vid en trafikolycka. Detta genom att glömma trafikvästen i brandbilen, misslyckas med att få upp motorhuven på en Audi som lika gärna kunde ha satt neonlampor runt spärren till huven, kallar patienten vid fel namn, skiter av nån anledning i att tömma luften ur däcken vid stabiliseringen av bilen och kastar upp massa verktyg på taket till en bil vars tak jag just håller på att klippa bort... 

Vid det här laget har jag tappat det. Mitt självförtroende är typ i höjd med fotknölarna på en dvärg i indianmockasiner. Då påbörjar vi vår sista övning. Nu har jag bestämt mig för "göra så lite skada som möjligt"-taktiken. Kom för f*n inte med åsikter och häng bara på vad dom andra gör. I rollen som verktygsansvarig på trafikolycka lyckas jag med att trassla ihop en otrasselbar slang till hydraulikverktygen, slänger fram båren innan jag ens tagit fram stabiliseringsutrustningen. Kastar ner vattenslangen i ett vattenfyllt dike, slår igen en dörr på bilen som min kollega just med möda lyckats öppna från insidan av bilen (behöver jag nämna att den bara går att öppna från insidan?) Drar sönder munskyddet när jag sågar framrutan, halkar ner med foten rätt ner i motorrummet och får kritik för min bristande kommunikation med resten av teamet...

Det här är känslan av Epic Fail. Jag går till sängs idag och undrar om jag egentligen borde vara här överhuvudtaget. Kommer jag nånsin att kunna bli en bra brandman? Skjut mig i huvet och sätt på en syrgasmask. //Carin