Jag får ofta frågan "Hur går det för brandkvinnan!?" och ni som har ställt frågan vet att jag har svarat "Det går bra!" med ett stort leende.
...Om jag ska vara ärlig så är det en sanning med modifikation. Just nu är det fasiken inte så ball. Vi sitter i tentatider (när gör vi inte det??) och ett gigantiskt arbete om systematiskt säkerhetsarbete ska in. En klasskamrat till mig roade sig med att öva på lite knopar samtidigt som hen skrev sitt arbete. Den här bilden är på allvar den bästa motivationen jag har fått på länge. Det tröstar att man inte är ensam om tanken på att kombinera Absint med en karta sömntabletter.
Här om dagen gick jag hem från gymmet med svansen mellan benen direkt efter uppvärmningen. Kroppen värker och prestationerna uteblir. Jag klarar inte ens att jogga i 15 min eller att slutföra ett set på gymmet och så växer det i halsen på mig. En otäck klump som liksom inte vill ge sig. I sju månader har jag inte gjort annat än att varje dag, varje timme pusha mina gränser. Mentalt och fysiskt. Är det nu bakslaget kommer? Då allting blåser upp i ansiktet på mig. Blev det för mycket? Den här klumpen i halsen vad vill den säga egentligen?
Nu är prövningen här. Jag visste att den skulle komma men man blir ändå helt tagen på sängen. Motivation ge dig till känna! Fokus kom tillbaka! Styrka fyll min kropp!
Nu är det survival of the fitest som gäller! On guard! //Carin

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar