Up for fail... igen :)

Jahapp! Så var man på väg tillbaka till Revinge och brandskolan. Den här gången ska vi upp på tak med motorkap och bräckjärn. Planen är att inte faila lika hårt den här gången som förra. Känns som att konsekvenserna kan bli rätt tråkiga...

Fystester blir det också. Coopers test (spring tre km så fort du kan) bla. Jag vet att min kondis inte har varit min prioritet på sistone och således har jag rätt kass form. Särskilt om man jämför i brandkårskretsar. Hatar när man redan innan man börjat springa vet att man är up for fail. Jag kommer va sämst. Hatar att vara sämst. Min tränare tycker jag ska skita i det och vara bäst när det gäller, men jag tänker att det vore najs att vara bäst jämt istället. Planen är nu att ta rygg på Rebecka, hålla i så länge som möjligt, ta i för kung och fosterland och förhoppningsvis undvika allt för stor skämsfaktor. Hur som helst kan jag ju se fram emot en sjuhelvetes progression när kondisträningen kommer igång på allvar.

Hur ofta tvingas normal-svennen att sätta fötterna utanför sin comfort zone och göra nåt som inte bara skrämmer utan också göra det framför hela klassen? Jag vet inte, men det känns som att jag gör det rätt ofta nu för tiden. Men ja, for the greater good... Lika bra att bjuda ut hela rasket på en gång: "Idioten Carin till högstbjudande! Första! Andra! Tredje!"

Den största anledningen till misslyckande är att vi byter det vi verkligen vill mot det vi vill i stunden. Åk bara åk!! 

//Carin