Om jag hade skrivit för nån dag sedan hade det låtit ungefär såhär: "Jag är så svaaaaag! Jag kan inte hitta motivatioooon! Skjut mig här och nu för nu kan jag dö!!"
...Att komma hem till tystnaden i storstaden, ja jag vet det låter helt cp men så är det, var som en kalldusch. Mitt bland alla människor så står helt plötsligt livet stilla. Vart tog alla vägen? I Norrland var det alltid nån där. Det var nån där när man steg upp, det var nån där på jobbet, det var nån där på träningen och det var nån där när man kom hem. Nu blev det så tyst och jag drabbades av post-produktions-ångest. När livet har snurrat i 150 knyck runt varje hörn och plötsligt stannar upp. Då kan det bli rätt jobbigt. Dessutom fick jag inga resultat i träningen. Lyfte jag ens på benen var det jättetungt! Det kändes som jag släpade runt på två betongklumpar runt mina fotleder. SHIT va tunga mina ben var! Har sällan känt en sådan total o-umfh!
.JPG)
Tills idag! Vinden vände! Jag önskar nästan att jag hade skrivit igår istället för det hade gett en mycket mer nyanserad bild av min kamp. Det är sannerligen inte alltid lätt och kul och bra tryck i benen. Jag var nästan i upplösningstillstånd och hur jag än vred runt så har hade jag ändan bak och stod ensam i min kamp. Missförstå mig rätt, jag har så otroligt många som pushar mig, men allt jobb måste jag göra själv. Ibland önskar jag att någon kunde plocka upp mig på sina axlar och bära mig liten bit tills vinden lyfter under vingarna igen. Men nej det är bara att trampa på själv.
.JPG)
Såg ett bra citat på fejjan igår: "Om du går igenom ett helvete, fortsätt gå!" Det träffade rätt i hjärtat och fick mig upp på benen igen. För när man går igenom ett rent helvete så finns det bara ett sätt att ta sig ur det, och det är att knata på.
Tog värvning som lastbilschaufför och el-ass på en reklamfilmsinspelning för Husqvarna i veckan. Fick ett mail från Folke Film där det stod att de sökte, och jag citerar: "en stark person som har C-kort" och att de hade fått mitt namn. Hur tackar man nej till nåt sånt?! Superkul att vara tillbaka i filmvärlden och kul att få öva massa slalomåkning med ett antal olika lastbilar. Det perfekta extraknäcket för mig! Bära tungt och hålla körningen ajour.
Efter inspelningen passerade jag mina dagar med att proppa kroppen full av protein och kolhydrater och minst tio timmars sömn/dygn. Och idag fick jag utdelning! Umfh'et var tillbaka och jag kastade mig på att genomföra hela Södertörns fystest i ett svep.
WWWHAAAIII! Va kul! och va bra det gick! Förutom att jag fortfarande springer lite som en kratta så kickade jag! Resultat efter förväntan och förhoppning! Nu Jäklar kickar vi den här förbannade utmaningen till Katmandu!!
Idag är jag stark! Och kom ihåg - Om du går igenom ett helvete, fortsätt för bövelen att gå!!!
//Carin
...Att komma hem till tystnaden i storstaden, ja jag vet det låter helt cp men så är det, var som en kalldusch. Mitt bland alla människor så står helt plötsligt livet stilla. Vart tog alla vägen? I Norrland var det alltid nån där. Det var nån där när man steg upp, det var nån där på jobbet, det var nån där på träningen och det var nån där när man kom hem. Nu blev det så tyst och jag drabbades av post-produktions-ångest. När livet har snurrat i 150 knyck runt varje hörn och plötsligt stannar upp. Då kan det bli rätt jobbigt. Dessutom fick jag inga resultat i träningen. Lyfte jag ens på benen var det jättetungt! Det kändes som jag släpade runt på två betongklumpar runt mina fotleder. SHIT va tunga mina ben var! Har sällan känt en sådan total o-umfh!
Tills idag! Vinden vände! Jag önskar nästan att jag hade skrivit igår istället för det hade gett en mycket mer nyanserad bild av min kamp. Det är sannerligen inte alltid lätt och kul och bra tryck i benen. Jag var nästan i upplösningstillstånd och hur jag än vred runt så har hade jag ändan bak och stod ensam i min kamp. Missförstå mig rätt, jag har så otroligt många som pushar mig, men allt jobb måste jag göra själv. Ibland önskar jag att någon kunde plocka upp mig på sina axlar och bära mig liten bit tills vinden lyfter under vingarna igen. Men nej det är bara att trampa på själv.
Såg ett bra citat på fejjan igår: "Om du går igenom ett helvete, fortsätt gå!" Det träffade rätt i hjärtat och fick mig upp på benen igen. För när man går igenom ett rent helvete så finns det bara ett sätt att ta sig ur det, och det är att knata på.Tog värvning som lastbilschaufför och el-ass på en reklamfilmsinspelning för Husqvarna i veckan. Fick ett mail från Folke Film där det stod att de sökte, och jag citerar: "en stark person som har C-kort" och att de hade fått mitt namn. Hur tackar man nej till nåt sånt?! Superkul att vara tillbaka i filmvärlden och kul att få öva massa slalomåkning med ett antal olika lastbilar. Det perfekta extraknäcket för mig! Bära tungt och hålla körningen ajour.
Efter inspelningen passerade jag mina dagar med att proppa kroppen full av protein och kolhydrater och minst tio timmars sömn/dygn. Och idag fick jag utdelning! Umfh'et var tillbaka och jag kastade mig på att genomföra hela Södertörns fystest i ett svep.
WWWHAAAIII! Va kul! och va bra det gick! Förutom att jag fortfarande springer lite som en kratta så kickade jag! Resultat efter förväntan och förhoppning! Nu Jäklar kickar vi den här förbannade utmaningen till Katmandu!!
Idag är jag stark! Och kom ihåg - Om du går igenom ett helvete, fortsätt för bövelen att gå!!!
//Carin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar